Nu har jag plockat fram och stirrat på en vit bakgrund en bra stund. Jag klickade mig fram hit medvetet, ville skriva och låta orden flöda, men har inget att forma tangenttryckningarna till. De tomma orden får bilda minst lika tomma meningar för att stilla ett kanske lika tomt sinne.
Och likväl sitter jag stum trots ett obegränsat utrymme för alla ord och stavelser som kan uttryckas till att bli meningar.
Jag fortsätter vänta. Vänta på jag vet inte vad. En ny dag, något annat, något nytt eller något glömt. Jag vet inte vad. Jag vet bara att.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar